Lisa Andersson

1 maj.

Kategori: Om en dag

 
Det rullar på. Ännu inga framsteg, men det kommer så småningom hoppas jag. Åkte hem till Ärla i morse och hade tänkt gå en sväng i skogen på dagens KM, men det slutade med att jag tog hela banan. Den var sex kilometer och jag har inte tagit ett löpsteg sen Kolmårdskaveln, och sen ett tag tillbaka har även gång känts av en del så jag har inte vågat så mycket. Men fy tusan vad härligt det var att traska runt i skogen. Jag passade på att jogga långsamt där marken tillät. Det är ju just risken att ramla eller halka som är stor när man är i skogen och disken håller väl förhoppningsvis på att läka nu så jag vill verkligen inte förvärra nåt. Men jag tyckte jag fick till en bra balans idag, och kunde koncentrera mig helt okej trots skadan. Nu efteråt har det känts såklart men inte så farligt. Jag kanske tar en kortare promenad imorgon också på tävlingen som alla andra ska springa. Det är häftigt hur mycket energi skogen kan ge en, och bra energi behövs verkligen.  
 
 
 

Det löser sig.

Kategori: Om en dag

 
Jag har många gånger tänkt att jag ska in här och skriva av mig lite. Det är ofta bra att sätta ord på saker. Men jag har helt enkelt inte haft orken, och sen är jag rädd att det ska bli fel. 
Men jag har i vilket fall varit skadad sen efter jul, men egentligen kom det krypandes i höstas. Men löpningen har i princip varit obefintlig sen slutet av januari. Jag har problem med främst baksida ben/rumpa och ev. lite rygg. Det är så svårt att förklara för ibland fattar inte ens jag vad som är felet. Jag kan springa just nu, men det gör ont och det känns inte som vanligt. Benen rör sig inte som de brukar. Och efteråt blir det jobbigt. Ibland riktigt jobbigt. Att ligga med benen i högläge efter alla pass funkar inte. Då är det dags att trappa ner. 
 
Raderna ovanför skrev jag veckan innan jag fick tillbaka svar från magnetröntgen.
 
Men nu vet jag i alla fall vad som varit felet. Magkänslan som sa att något faktiskt var lite galet stämde. Det är inget superallvarligt men det är fortfarande ganska jobbigt att acceptera. Jag har en spricka i en disk i ländryggen. Det är inget diskbråck än och det ska det verkligen inte bli, men läktiden kan ju vara lång ändå. Diskarna gör lite som de vill har jag förstått. Men diskbråck är betydligt mer smärtsamt så det slipper jag helst. Nu ska jag bara göra som sjukgymmasten säger, försöka tänka positivt och hålla tummarna. Så mycket mer går inte att göra. 
 
Men jag kan ärligt säga att det varit skit. Det bästa och roligaste i livet får jag inte göra, och jag är en dramatisk människa så jag tar det väldigt hårt. Men det kommer lösa sig, och man får vara ledsen ibland. Det gäller bara att lyfta blicken från sin egen lilla bubbla och se allt annat, även om det är fruktansvärt svårt. Det här är bara en sketen skada som kommer läka någon gång, jag är 23 år och jag har inte bråttom. Mantrat för framtiden. Ha det fint!
 
 
 


 
 

Hejdå 2014.

Kategori: Om en dag

 
Hahahahahaha. Jag vill bara skratta hejdlöst och gråta samtidigt. Att det finns människor som är kapabla till att tänka och tycka vissa saker är så förbannat fascinerande ibland. Jag var på väg att få lite nytt hopp, men lika snabbt insåg jag att ingenting kommer att förändras. Sånt som ger en massa dålig energi ska jag hålla mig långt borta ifrån. Samtidigt som jag fylls av sån ilska och kraft att jag kan klara vad som helst. Det är ibland bra bränsle. Jag kan också lägga mig ner och dö på marken och bete mig som ett litet barn. Ofta vill jag det, men det är något i mig som aldrig kommer att tillåta det. Man kämpar tills det inte går längre. Punkt slut. Och avundsjuka ja, det är något extremt otrevligt, något alla drabbas av. Men man måste låta det stanna vid en viss punkt. Jag blir så arg så jag vill skrika rakt ut! Men det är bara att bita ihop, räta på ryggen och kämpa ännu hårdare. 

Så, nu är det ventilerat en hel del. Jag funderar på att skriva lite om några av årets höjdpunkter senare. Sånt som jag kommer ihåg som något viktigt. Som gjorde att man blev lite bättre och klokare. Men nu närmast tänker jag bara träna en massa. Jag ska visa för mig själv att jag är fan i mig fantastisk!

Gott nytt år på er!