Lisa Andersson

04-30.

Kategori:


Åka tåg, äta korv och bara slappa är ju helt okej. Dessutom får jag åka ett nytt, mysigt tåg. Hoppas de alltid har de här i framtiden. Mitt resmål är Gnesta och Julia, ska spendera dagen hos henne och imorgon springa tävling, om höften tillåter detta. Jag känner mig väldigt kluven i just den frågan. Det viktigaste är i vilket fall att jag kan springa på lördag, då det vankas Tiomila, vilket jag är riktigt taggad för.

Har spenderat senaste dagarna i Linköping, inte gjort överdrivet mycket. Bekantat mig med crosstrainern igen har jag i alla fall gjort, det var väl inte det mest exotiska, men jag fick röra på mig och det är ett stort plus.

I lördags sprang jag andrasträckan på Stigtomtakaveln och det var så kul. Jag var förberedd på det värsta med höften men den sa aldrig riktigt ifrån så efter hälften ökade jag farten och den där härliga känslan infann sig, pigga ben och orienteringen kändes enkel. Sörmlandsterräng kan ju vara himla fin.

I söndags tackade jag ja till en fika på stan med Elisabeth och det var ett mycket bra beslut, jag har ju en tendens att alltid avböja på grund av för mycket snurr i skallen. Men vi fick prata av oss, och jag drack tidernas bästa chailatte.

Ytterligare ett aj.

Kategori: Om en dag

 
Jag är helt utmattad i min rygg. Har jag gjort något extra jobbigt idag? Svar nej. Däremot har jag fått ryggen knäckt för första gången hos en sjukgymnast. Det lät mer än det kändes, och jag låg där på britsen och hoppades att det här var dunderkuren för min höft som spökat sen i söndags. Jag hade tydligen några låsningar som inte var särskilt komplicerade, men risken att de kom tillbaka var stor. Nu har det alltså gått några timmar sen detta knäckande och det känns som att jag burit runt på ett ton sten, alternativt sprungit/krupit aslångt. Jag är helt slut.
 
Eftersom höften har gjort ont blev det inget LIU-lopp ikväll, istället agerade jag vägvisare och hejade på alla trötta löpare. Det var både skönt och jobbigt att stå bredvid, men säkerligen nyttigt för mig att öva på sånt. Jag försöker verkligen tänka positivt kring allt men kan inte släppa det faktum att sjukdomar och skador bara avlöser varandra. Är det något allvarligt fel på mig, eller har oturen helt enkelt valt mig? Det är frågan. Nu ska jag äta middag, innan ryggen och ögonlocken ger upp helt. 
 
 
 
 

Att tänka efter.

Kategori: Om en dag

 
Ibland får jag helt nya perspektiv, och känner hur alla gamla värderingar bara rinner av mig. Jag blir så oerhört tacksam för flera saker. Samtidigt som jag blir arg på mig själv, och andra som lägger energi på meningslösa saker. Det är svårt att leva som man vill, tänka är en sak och göra en helt annan.
 
Jag hörde en som sa att det inte alls var jobbigt att bli äldre, och jag känner likadant. Det är skönt att bli klokare. Varje dag lära sig nya saker. Jag lär mig hela tiden vad jag egentligen tycker är viktigt, och vad och vilka jag gott kan leva utan. Livet är inte kort som vissa säger, det är ofantligt långt om man har tur. Men det kan kännas kort om man inte tar vara på varje stund.