7 september
Kategori: Om en dag
Jag har börjat skriva på ett inlägg flera gånger nu. Känner mig faktiskt skrivsugen igen. Tiden tickar på så läskigt fort och jag har varken orkat eller velat dela med mig av saker. Det kanske jag inte gör den här gången heller, saken är den att jag inte har någon plan, jag vill mest bara få en del nedskrivet så att jag påminner mig om att det är på riktigt. Insåg just att förklaringen blev väldigt dålig så jag ger upp det.
Min första vecka i skolan gick snabbt och det var en lång lista med händelser som betades av. Jag är i år med i styrelsen för Lithe Vilse, som träningsansvarig, och har redan börjat bli lite mer ödmjuk inför det uppdraget. Självklart har en viss oro infunnit sig och kanske även en släng prestationsångest, men det får bli som det blir, jag vet att jag kommer göra mitt bästa. Samtidigt som det här uppdraget ska genomföras ska det gås i skolan och där förväntas man vara smart, något jag tyvärr inte allltid är, och det ska tränas. Det sistnämnda är alltid prio ett, och utan tvekan det roligaste. Jag hade någon stackars tanke inför terminen om att jag skulle bli en bra student, vara lite mer ambitiös i år och sluta tro att det alltid löser sig. Utbildning är ju en typisk bra grej. Men jag fortsätter nog tänka att det alltid löser sig i slutändan och lyfter inte ett finger extra.
Siktet just nu är inställt på SM och det ska bli riktigt kul. För en gångs skull har jag ett mål om att göra mitt bästa och att ha roligt, för jag tycker ju verkligen orientering är askul och den känslan ska man vara rädd om. Jag har även insett att det går alldeles utmärkt att ha mål och att försöka sträva framåt utan att vara en utav dem bästa. Jag tänker inte att jag ska bli bäst, jag vill uppleva en sak i taget och om det sker i myrsteg är det helt lugnt, men bättre vill jag alltid bli. Dessutom känns det som att det är på väg åt rätt håll. Äntligen
