Lisa Andersson

Kan inte sluta sucka.

Kategori: Om en dag

 
Det var ett tag sen jag kände mig såhär stressad, och då har inte terminen börjat än. Jag är nog både stressad och nervös för allt som ska hända, känner mig inte klar eller förberedd på något sätt. Just nu är jag dessutom jäkligt arg. Programmering kan ju vara det värsta ämnet som finns. Jag kan inte komma på en enda anledning till att det ska vara bra eller nödvändigt. Det här kommer inte finnas med i min framtid. Punkt slut. Men det löser ju tyvärr inte det lilla problemet att jag har en släpande programmeringstenta. Jag kokar inombords nu. Känner hopplöshet. Vill slåss. Men slåss kan jag inte för någon ork finns inte heller. Den har inte kommit tillbaka. Hopplöshet är bara förnamnet ja.
 
 

26 augusti.

Kategori: Om en dag

 
Skrivlusten har vart på botten. Egentligen har lusten tilll det mesta vart katastrof. Senaste tiden har någonting tråkigt och jobbigt tagit kontrollen över min kropp. Gå nedför trappor gör mig yr, jag tappar saker för att händerna inte orkar greppa, till och med knappa på tangenterna är jobbigt. Då ska vi inte ens tala om hur jobbigt det är att försöka träna eller tävla. Har lyckats springa två medeldistanser senaste helgerna och bommat nästan ingenting, men att stanna och gå efter tio min för att det gör ont i varenda muskel hör inte till vanligheterna. Det är som att min kropp bytts ut. Jag vet hur vanlig trötthet känns, det här är någonting helt annat. Det är läskigt att inte ha koll på kroppen, och det är tråkigt att ha tappat bort allt som brukade få en på bra humör. Hur man än försöker så vänder hjärnan allt till något dåligt. Det måste vända. Snart.
 
 
 
 

4 augusti.

Kategori: Om en dag


Har vandrat ut och hittat en parkbänk i skuggan och slagit mig ner, lyssnar på gamla sommarprat och försöker ignorera att jag är kissnödig.
Det är söndag och den här veckan gick vansinnigt fort. Jag tog mig igenom sex nätter, varav den sista var hemsk. Fulla människor och en vidrig förkylning var inte kul. Hela veckan har jag känt mig konstig och igår kom dippen, tappade rösten och hade ont i allt man kan liknas vid halsen. Jag hade tänkt njuta av mitt enda helt lediga dygn, men det gick sådär. Jag kämpade mig verkligen igenom kvällen med blandade känslor av glädje och smärta.
Nu har jag fyra dagar kvar, och jag måste bli friskare till i natt annars har jag ett helvete att vänta. Försöker ta det så lugnt man bara kan, men det är svårt. Den här söndagen har varit ganska kass hittills. Mycket tankar hit och dit.

Jag hade ju en idé om att skriva hur o-ringen var. Den orkar jag inte fullborda helt. Men den veckan var väldigt fin, och kämpig också. Jag var orolig för mycket innan men hade lovat mig själv att ta en dag i taget. Jag är jättenöjd med att ha kunnat slutföra hela tävlingen, ha gjort fyra helt okej lopp varav sista etappen var perfekt. Ren lycka i målet. Jag tyckte verkligen att orientering var kul den veckan. Motivationen till att ge lite mer, vilja bli bättre kom tillbaka. Speciellt orienteringsmässigt. Man har så mycket att hämta där.