lisas

Smålandstrippen blev mycket bättre än jag kunnat hoppas. Jag kom runt banan utan besvär och det gick till och med riktigt bra. Det är såna här dagar man inser varför man tycker att det är så kul. Nu hoppas jag bara att benet samarbetar lite mer i framtiden, så att jag kan springa hur mycket jag vill. Crosstrainer är ju inte skojigaste sysselsättningen tyvärr. Dags att göra lite nytta nu, hej så länge.

Tänk vad fel det ibland kan kännas. Och ändå kör man bara på. Kämpa. Ta sig igenom. Överleva. Ibland börjar man nästan tro på att det är så det ska vara. Att ingenting ska vara lätt.

Har varit en snuskigt oeffektiv dag, förutom tentan jag skrev i morse. Jag kan nog inte vara mittemelllan, antingen kör jag tills jag stupar eller så kör jag inte alls. Har även dragits med en trevlig träningsvärk i vänstra armen, pangandet i helgen satte visst sina spår. Sen kan ju mina obefintliga muskler i vänsterarmen också spela in. Men de är på gång, genomförde mina fem första armhävningar på tre månader härom dan. Hurra. 

Duggan kändes helt okej. Tills jag klickade upp svaren och ville dö lite. Men men. Nytt sikte mot kemitentan nu! Igår inhandlade jag tändstickor, äntligen. Så nu har alla ljusen jag samlat på mig invigts. Och nu tänkte jag samla lite energi så jag pallar ut på en löptur. Förresten regnade det idag ocså, skräll. Ciao.

Har plöjt igenom två gamla duggor under dagen, och hjärnans innehåll börjar nu bli lite mer åt moshållet. Om nån timme tänkte jag köra skiten ur mig på träningen, sen soova. Och så imorgon är jag mer än redo för att krossa den där förbannade matematiska grundkursen. En önskning i alla fall. En het gissning säger botten eller toppen under morgondagen. 

Förövrigt har det kissregnat precis hela dagen. Mmm, min nya stad är bra.

Vilken dag. Än så länge har den varit väldigt, väldigt mycket ner. Meeen. Allt kan ändras. Har tagit över köksbordet med alla mina kemiprylar. Pillar lite med fria energin, lösningsentalpier och termodynamisk jämvikt. Lyssnar på torktumlaren. Funderar lite på livet. Och längtar bort.

Vissa personer som vandrar runt på jorden kan ju ta sig någonstans, och innan de gör det borde de fundera på vad de egentligen sysslar med. Att bete sig som en vuxen människa när man är 20 år kan väl inte vara så svårt? Tydligen har jag fett med fel. Skylla på andra funkar inte längre, har egentligen aldrig funkat. Misstänker ibland att jag hamnat på ett dagis. Tveksamt om de här personerna ens kan stava till ansvar.

Annars så är det mesta helt okej. Har åstadkommit en himla massa bra senaste tiden. Det finns en risk att mitt huvud snart dunkar ner i tangentbordet så jag avslutar här, med en svampbild för att pigga upp den bittra stämningen lite. Fast det är rätt kul att vara bitter. I alla fall, godnatt.