Om du inte är beredd att ramla kan du lika gärna stå kvar.
Idag gjorde jag något viktigt. Folk kan tycka vad de vill om det. Jag har ju i alla fall tagit ett steg. Mer än många andra tar.
Min mage kurrar för jämnan nuförtiden. Tvärtemot för två veckor sen. Knepigt.
Wohoo.
Jullanbullan & jag har startat en pakt. En sjuhelsike bra sak.
Denna tisdag har jag varit riktigt duktig. Efter skolan sprang jag en orienteringsbana, när barmarken tittade fram flög jag fram, sen kom snön och mitt dåliga skoval gjorde sig påmint. Jag halkade hit och dit. Men det var ett bra pass. Nu kommer tävlingarna i helgen gå lättare.
Kvällen bjöd på fotboll och vaderna är tegelstenar. Grusträning tar. Sen cyklade jag som en tok hem, duschade fortfort och satt sedan som ett plåster framför Mästarnas Mästare. Men åh, så besviken jag blev. Orättvist är bara förnamnet.
Hej så länge.
Komodo.
Nu skulle jag egentligen suttit i Parken Zoo och stirrat på en komodovaran. Men så blev det ju inte. Sara försov sig, jag insåg att bussen redan gått och resten är historia. Istället sitter jag och pillar med mina protokoll från förra gången jag besökte Verner och Nessie. Aktiv är väl det sista man kan säga om de jätteödlorna. Men jag gillar de ändå. Nej, tillbaka till arbetet.
Hej.
Pust.
Jag känner mig slutkörd från topp till tå. Jädrans fotboll.
TvåaSjua.
Benen fick det tufft igår. Idag blev det däremot ett lite lugnare pass med kusin Tove som är hemma på påsklov. Men satan i gatan vad jag har tröttnat på snön. Den är smutsig, i fel tid och inte tillräckligt hård för att kunna springa uppepå. Och nu är det full fart framåt, det gäller att springa så mycket som möjligt. Om exakt femton dagar ska jag ta mig runt 14 kilometer, och det ska gå bra.
Ikväll blir det att utnyttja att man blivit arton!
Paparazzi.
Lady Gaga pratar svenska. Det här var kul. Plus att låten är grym.
Den där dagen alla längtar efter.
En månad kan gå väldigt fort & imorgon har jag kämpat och skrattat i 18 år. Det ni.
En liten sak bara. Svaret är nej, jag kommer inte ta körkort snart. Jag tror att det är enklare om man kan växla först.
Lördagsbestyr.
Jag är så trött, så trött. Men det är en härlig trötthet. Och idag har jag varit duktig så jag tänker helt enkelt vara stolt och det händer ju inte varje dag. Snart blir det middag och lite återhämtning, och chips, och förhoppningsvis ett långt samtal med pojken som äntligen är i Sverige igen.
Hejdå.
Paj.
Imorgon ska jag ta mig ett snack med skolsköterskan. Inte för att jag tror hon kan göra mer än klappa mig på axeln, men det är ju värt ett försök.
Och annars har min hjärna blivit uttagen, isärplockad, stampad på och sen ditsatt igen. Med andra ord mår den inge vidare bra nu. En dag i taget är det som gäller nu.
Nu ska jag njuta av min hemlagade paj med fler ingredienser än bokstäver i ordet effektivitetskvot.
Då det går mer bakåt än framåt.
PANG. Slut.
Detsamma.
I helgen var det skidorientering för hela slanten. En upplevelse. Men nu börjar jag bli lite grinig på snön. Barmark, ja tack. Jag vet en som fick springa orientering idag. Jag är lite avundsjuk.
När klockorna stannat men sekunderna tickar.
Låt mig göra ett nytt försök
Man ska aldrig säga aldrig
Aldrig är ordet vi tänker
Alltid är ordet vi säger
Jag kan inte läsa tankar
Men jag vill att du ska kunna
Det är inte logiskt
Det är inte rättvist
Men jag sa att det var okej ändå 
Italien, nov 2009
?
Var ska man börja? Det är mycket som vill ut, men än så länge har jag inte klurat ut nått bra sätt att få ut det på. Jag känner mig en aning motarbetad bara. Som att slåss mot en vägg. Den slår aldrig tillbaka men man får ont ändå.
Hej så länge.
Vintersolen.
Underbart fint väder idag. Tog med mig kameran i morse när det var dags för ett litet träningspass.
Låt oss göra någonting bra tillsammans.
Försöker förstå mig på det engelska språket. Lyckas inte.
Hur lyckas jag?
Nu tänkte jag inte vara positiv för fem öre. Min natt var jobbig. Den satans förkylningen kom tillbaka och nu ligger jag här och mår dåligt. Hemska dag. Inte nog med att jag har fått andnöd, huvudvärk och halsen är som ett öppet sår, självklart tappar jag nyckelknippan på väg ut ur hissen, och självklart glider den ner i den lilla springan på sisådär en centimeter. Hur lyckas jag? Hejdå till alla mina nycklar, om jag nu inte hostar upp 1300 riksdaler till hissbolaget. Nej tack.
Ny snö.
Jag förutspår min morgondag. Jag kommer skrikandes ta mig upp ur sängen och krypa fram resten av dagen. Okej, jag överdrev lite. Men en sak är säker, och det är att jag kommer ha träningsvärk. The real one. Skidåkningen ikväll gav jag upp efter två km. 2 dm nysnö är fint men inte jämnt. I stället gjorde jag premiär med mitt egenkomponerade styrkeprogram. Det var jobbigt. Det räcker så.
hejsvej.
