Det löser sig.
Kategori: Om en dag
Jag har många gånger tänkt att jag ska in här och skriva av mig lite. Det är ofta bra att sätta ord på saker. Men jag har helt enkelt inte haft orken, och sen är jag rädd att det ska bli fel.
Men jag har i vilket fall varit skadad sen efter jul, men egentligen kom det krypandes i höstas. Men löpningen har i princip varit obefintlig sen slutet av januari. Jag har problem med främst baksida ben/rumpa och ev. lite rygg. Det är så svårt att förklara för ibland fattar inte ens jag vad som är felet. Jag kan springa just nu, men det gör ont och det känns inte som vanligt. Benen rör sig inte som de brukar. Och efteråt blir det jobbigt. Ibland riktigt jobbigt. Att ligga med benen i högläge efter alla pass funkar inte. Då är det dags att trappa ner.
Raderna ovanför skrev jag veckan innan jag fick tillbaka svar från magnetröntgen.
Men nu vet jag i alla fall vad som varit felet. Magkänslan som sa att något faktiskt var lite galet stämde. Det är inget superallvarligt men det är fortfarande ganska jobbigt att acceptera. Jag har en spricka i en disk i ländryggen. Det är inget diskbråck än och det ska det verkligen inte bli, men läktiden kan ju vara lång ändå. Diskarna gör lite som de vill har jag förstått. Men diskbråck är betydligt mer smärtsamt så det slipper jag helst. Nu ska jag bara göra som sjukgymmasten säger, försöka tänka positivt och hålla tummarna. Så mycket mer går inte att göra.
Men jag kan ärligt säga att det varit skit. Det bästa och roligaste i livet får jag inte göra, och jag är en dramatisk människa så jag tar det väldigt hårt. Men det kommer lösa sig, och man får vara ledsen ibland. Det gäller bara att lyfta blicken från sin egen lilla bubbla och se allt annat, även om det är fruktansvärt svårt. Det här är bara en sketen skada som kommer läka någon gång, jag är 23 år och jag har inte bråttom. Mantrat för framtiden. Ha det fint!
