lisas

Jag & Illamående är inge vidare bra vänner. Han gillar att förstöra. Och annars är allt en enda stor jobbig röra. Tur att vädret är fint i alla fall. Tänkte ta ipoden och springa upp och ner för en backe nu. Fin terapi det.

Åh. Jag är så trött så jag knappt vet vad jag heter. Kroppen lever ett liv, och huvudet ett annat just nu. De två tävlingarna har satt sina spår. Har bland annat införskaffat mig en ny bula på knät. Helt gratis.
Igår var jag riktigt taggad. Idag efter loppet var jag inte lika taggad. En 24:e plats blev det i alla fall. Jag skulle kunna berätta vad jag tycker om det, men jag hoppar det idag. Jag kan avsluta med att jag är helt slut, inte speciellt glad och absolut inte nöjd. Det är tur att det är en ny dag imorgon. Hej.

Värmland är fina grejer. Efter ett helt okej kvallopp får Lisa springa final och det är ju ännu finare. Vi hörs imorgon när lång-sm är över! Glöm inte att hålla tummen. Hej & godnatt.

Idag fyller min kära vän Sofia arton! Det blev en födelsedagsfika efter skolan, mycket trevligt. Och mitt mål att ha lärt mig dricka kaffe innan studenten är på god väg att uppnås. Mitt andra mål att greja ett körkort jobbade jag också på idag. För andra gången i mitt liv satt jag bakom en ratt och enligt mig var jag rätt duktig. Det gäller ju bara att komma ihåg alla saker och göra de i rätt ordning...

Jaha. Hur var det här då? Jag känner mig rätt manad att berätta att skolan dragit igång igen. De två första dagarna har helt och hållet ägnats åt det härliga vi kallar projektarbete. Igår blev det en heldag i Linköping, fika x två och några viktiga samtal om vårt fjärilsprojekt hanns med.
Denna dag bjöd på planering och ännu mer planering. Sen simmade jag en kilometer i badhuset och jag var nog den enda som flämtade som en gris. Misstänker att min simteknik är mindre bra. Och ikväll blev det ol-träning istället för utgång. Bra där, Lisa.

Med bilden nedan vill jag väl mest påpeka hur lite jag vill tillbaka till skolan. Och samtidigt vet jag att klaga hjälper noll. Jag får helt enkelt gilla skiten, så från och med idag kör vi. Ett år. Egentligen ännu mindre. Sen börjar det nya. Och nytt är lika med roligare. Det vet väl alla.

Behöver jag förklara att jag förälskat mig. Synd nog kostar dessa läckerheter lite för många hundralappar för att plånboken ska må bra. Men titta kan man ju alltid och de till höger provades idag. Kände direkt att kemin stämde rätt bra ändå.

Båda är från Bianco

Hemma igen efter två tävlingar och trevligheter hos Love. Den här helgen behövde jag. Sådär sista dagarna innan skoleriet drar igång igen. Jag är lite träningsvärk och en jeanskjol rikare dessutom.
Enda dåliga är väl min elaka och krånglande hälsena. Den lever ett varannandags-liv och lördagens 7,8 kilometer långa bana var ingen dans på rosor. Men jag tänker inte ge upp än. Min tid kommer. Typ nästa helg kanske.

Tisdagskvällen blev en trevlig kväll. Såhär såg den ut. Nu ska jag försöka packa och fixa, utan att klia sönder mina stackars ben. Myggen älskar mig och i denna stund har jag 83 röda prickar på kroppen. Det blir långbyxor hela helgen. Kul.

Läste precis ett spännande mejl. Fick ett litet pirr i magen och drog på mungiporna men det får förbli hemligt. En solig dag ska jag berätta mer.
Ikväll åt jag min efterlängtade lasagne som jag gått och tänkt på i en vecka. Det smakade himmelskt. Efter maten blev det en fin promenad med Sanna. Den var också efterlängtad.
Imorgon far jag till huvudstaden, troligen med träningsvärk i baken och ljumskarna. Att jag aldrig lär mig..




Godnatt

En kräftskiva väntar och regnet öser ner. Det blir nog en kul kväll ändå, och förhoppningsvis har jag lärt mig äta kräftor innan den är slut. Bjuder på lite bilder från min och Loves lilla tripp igår till Parken Zoo, min arbetsplats. Vi knäppte kort och åt glass, och jag hade det mysigt även om jag gått på de där vägarna sjutusen gånger nu.

Min nya röda lilla kamera som jag impulsköpte för några hundralappar fick visa vad den gick för. Vilket kap man gjorde där alltså.

Det blir konstigt när man har så mycket man vill berätta. Det slutar jämnt med att man inte får ur sig något alls för man vet varken hur man ska börja eller sluta. Sån är jag. Tusen meningar i huvudet men inte ett ord kan leta sig ut.

Det här har varit en svettig dag. Tuff tävling med tunga ben och en elak hälsena genomförd. Men nu jäklar. Ikväll ska jag ha det skoj. Ses!

Idag har jag minsann varit effektiv. Städat och fixat en massa tråksaker som jag nu glatt kan lämna bakom mig. Dagens lilla träningspass bjöd på löpskolning och styrka. Huh. Kändes ju rätt fint i magmusklerna om man säger så. Styrketräning har verkligen inte varit prio ett sista tiden, men det kan vi ju ändra på.

Nu väntar en rabarberpaj på mig, och sen sängen. Min lediga fredag rök, så imorgon blir det upp och hoppa tidigt för jobb. Fy. Och så vill jag ha lite livstecken ifrån Love innan jag slocknar ikväll.

Igår kväll ringde Sara och erbjöd en pratstund på en parkbänk. Jag svara ja och det var en alldeles jättetrevlig kväll som avslutades med en tripp till västerleden och donken. Det var precis det jag behövde. Få ur mig allt, bli lite upprörd och så lyssna på alla Saras äventyr förstås.

Senaste timmarna har bjudit på Bröllosfotografen och kladdkaka hos Sofia. Så skönt. Nu planerar jag att fixa te med lite smaskiga mackor och bara sitta här i min ensamhet och tänka. Och skriva. Sista tiden har jag fått ett riktigt sug efter det. Och då menar jag inte här, jag menar riktiga grejer. Ett sug att skriva sånt jag ändå aldrig har mod att visa för någon. Vi får se hur det slutar.

Godnatt.

Skavsår. Dålig tajming.

Tänkte skriva en rad eller två om helgen. Det blev hela fyra tävlingar för mig och faktiskt är jag nöjd med dom allihopa. Woho. Men igår var en sån dag då jag knappt visste vad jag hette, sliten med andra ord. Men jag har haft det fint. För fint. Ibland blir jag så avundsjuk på mig själv när jag sitter såhär en måndagkväll efter en blöt arbetsdag och taggar för ytterligare en uppstigning kl fem. Nej, jag vill vara i Polen. Det hade liksom varit det ultimata. Då hade jag varit en lycklig prick. Men det blir min tur en annan gång. Solklart. 


 

Jag blev såld direkt. Hon är ju grym. Fick gåshud mot min egen vilja.

Jag tänker inte sitta här om ett par månader och ångra att jag inte försökte. Nu är jag frisk, relativt hel och taggad för att ta tag i träningen igen. Så nu har jag inget att förlora. Det är bara upp till mig. Jag tänker inte ha något annat mål än att jag ska försöka. Och att jag ska tycka att det är kul igen. Den där satans glädjen och lyckan att få göra det jag egentligen tycker om har gömt sig ett tag nu. Men det är lungan, jag hittar den igen.