Tell me lies.


Jag tränade idag! Äntligen fick jag lite endorfiner. En strålande sol, fint sällskap och snabba spår gjorde skidpasset riktigt härligt. Nu hoppas jag att jag får fortsätta såhär, jag mår så mycket bättre när jag kan träna ordentligt. Men att säga att allt är bra vore en stor överdrift. Jag badar inte direkt i lycka. Skulle vara skönt om det fanns trollkarlar. Eller att nån jävel brydde sig.


Rödisar.


Hittade ett foto och blev lycklig i varenda del av kroppen. Min fina söta Julia. Livet leker med henne på en annan kontinent och här hemma sitter jag och längtar tills himlen blir sådär blå igen och vi rödisar får vackert solblekt hår.




Bonjour madame.


Har fortfarande en hals som gör livet surt. Men det är bara att slänga bort alla dåliga tankar och fokusera på det bra. Hur mycket jag än vill träna kan jag inte göra det nu, om jag inte är sugen på ett trasigt hjärta förstås, men det är jag ju såklart inte.

Mina dagar har annars bestått av väldigt mycket tänkande, sittande och franska ord. Imorgon ska jag gå runt och rabbla min inövade berättelse hela dagen för att på onsdag vara helt förträffande. Frankrike. Oui, mes amis.

Tumblr_l5lvrz0ekb1qzxb5zo1_500_large
vackert


Hål i huvudet.


Det finns stunder när allt känns så svart att det omöjligen kan bli mörkare. Fast jag är inte där än. Men jag mår allt annat än bra och det för att jag har en liten djävul i halsen, som gör att en sväljning blir rena rama katastrofen.
Som man säkert förstår väntar en lugn helg för mig, och alltså inga skidtävlingar. Bara jag tänker på det blir jag på dåligt humör. Men. Nu ska jag verkligen försöka vända på allt det här. Trots djävulen i halsen, ilska och ett förvirrat hjärta.


Såhär skulle jag vilja göra.


Men riktigt så roligt får inte man ha. Istället har jag fått en liten sjukdom på halsen. Det har snurrat, svettats, dunkat och värkt hos mig idag. Jag är minst sagt sur. Två dagar har man på sig att bli frisk. Faan.

 


Och du är som jag när du dansar.


Jag har ont i höftböjarna. Undrar om det verkligen heter så?
Ikväll när jag skidade var det grymt kallt. Stackars fingrar. Men jag tog mig till slut runt de fyra varven på spåret.  Förutom höftböjarna, så är mina armar och axlar väldigt ledsna. Jag satt nyss och räknade på när jag sist vilade mina armar, och kom fram till att det var nästan två veckor sen jag hade en vilodag. Det har varit en jäkla massa skidåkning, lite takskottning och tokmånga armhävningar. Men vet ni vad? Imorgon ska jag inte lyfta ett finger när det gäller träning. Skönt. Och så håller vi tummarna för att varenda muskel är pigg och fin till på lördag. Då ska det åkas tävling igen.

GODNATT!




Puh.


Den enorma skörden av pallplatser under helgens alla skidtävlingar blev en vinst och två silver. Känner mig rätt stolt över insatserna. Jag hann även med att skotta tak i sju timmar. Och jag lovar, det har satt sina spår. Men vilket sätt vi gjorde det på.

Hej så länge gott folk.  




Tack & hej tvåtusentio.


Även jag tänkte dokumentera det gågna året litegrann. Så här kommer en hög med bilder från den sista halvan av 2010!

Lång-SM i Molkom. Jag tog mig till final! Och fick se en plats jag annars aldrig skulle hamnat på...


Mot Umeå och medel/stafett-SM, där jag också tog mig till final.




Svampplockning med kära vänner


Årsfest!


Sälenresan!


Nyårsmaten


Tack för mig!


 


RSS 2.0