Lisa Andersson

Igår kväll vände eländet ganska mycket. Vi gjorde stora framsteg med vårt luffarschack i programmeringen och jag cyklade hem med ungefär världens största leende. Så jävla skönt. Allting går till slut, och nu har jag fått mer energi att ta tag i resten.

Jag mår bara bra, trots att jag har en snuva från helvetet, och vädret är deprimerande. Jag har verkligen lärt mig att se på det positiva före det dåliga. Jag är ju långt ifrån klar och jag är fortfarande en av landets största pessimister, men man måste börja nånstans antar jag.

Nu ska jag gräva ner mig i reaktionsmekanismernas värld. Hej så länge.