19e februari.
Kategori: Om en dag
Träning och kaffe. Två så simpla saker, men ändå kan de uträtta stordåd. Jag har ägnat mycket tid till dessa två vänner idag. Åkte skidor på golfbanan på vinterns sämsta spår och dessutom med klister, men det gick det också. Det var tur att jag hade sällskap av Sara, hade nog vänt hemåt alldeles för tidigt annars. Sen har jag hinkat kaffe och försökt skriva labbrapport, det brukar vara kul och jag blir oftast lite smartare men idag var det tyvärr katastrof. Partikel-i-låda-principen är nog inte min grej.
Jag har eventuellt lyckats övervinna alla sjukdomar nu, med tanke på att jag ändå kunde ta mig runt skidloppet i söndags med en okej tid. Det var faktiskt riktigt kul, trots att det snöade och jag tvingades åka utan glasögon sista varvet. Det var skönt att få bli sådär ruskigt trött, sådär trött som man bara kan bli på toppen av branta skidbackar, och det var skönt att känna att kroppen hela tiden hann återhämta sig. Såklart var det tungt också, men det kändes ganska hoppfullt. Jag hade nog ställt in mig på att kroppen skulle vara en katastrof.
Titt som tätt sneglar jag på annonser där det säljs platser till Tjejvasan. Har hejdat mig många gånger nu, vågar inte riktigt lyfta luren och köpa en plats. Jag är livrädd för att vakna upp igen och känna mig dålig, och ta itu med ännu en besvikelse. Så jag väntar lite till, men det skulle vara så kul att kunna starta. Håller tummarna för att jag får fortsätta må bra. Hoppas Hoppas.
Förresten, mina kryddor växer som sjutton. Jag tror korriandern måste lugna ner sig nu.
