A little party never killed nobody.
Kategori: Om en dag
Alltså, den här låten. Den är ju rena lyckopillret. Hoppar alltid runt onkontrollerat i min minilya och sjunger falskt av bara tusan.
Jag känner mig taggad, och det, det var väldigt länge sen det inträffade. Jag längtar tills jag känner att benen är med mig igen. Längtar tills när den där älskade tröttheten då det svartnar för ögonen inträffar igen.
Jag sitter och skriver labbrapport på engelska och kämpar med alla förklaringar. I början var jag så skeptisk till det här med engelska, naiv kanske jag ska säga. Jag sa att det aldrig skulle gå och tjurade mest. Men nu, nu märker jag att det faktiskt går att få ur sig en del saker, sen att han som rättar rapporterna kommer skratta åt mig skiter jag i. Tyvärr kan man inte vara ett proffs direkt. Insåg häromdagen att jag skrivit stall istället för stabil i en rapport jag redan skickat in, kalasbra!
Då och då sneglar jag på liveresultaten från lång-SM. Det verkar ruskigt jobbigt. Det känns sådär att inte vara där. SM är speciellt, och därför är det väldigt kul att min chans kommer nästa helg. I framtiden hoppas jag att min kropp mår bättre och att jag får ge träningen en ärlig chans.
