Lisa Andersson

När ska det vända?

Kategori: Om en dag

 
Härmed lovar jag mig själv att vila minst måndag och tisdag. Jag får inte springa på tisdag kväll, trots att det är bland det roligaste som finns. Jag måste bli frisk nu.
 
Gårdagskvällen spenderades inne i stan med Vilsegala på NH och det var en väldigt blandad kväll. Höjdpunkten var helt klart människorna, i vilket fall de som jag valde att prata med. Hade många roliga och fina samtal. Däremot var maten lite kass och mina ögon valde att inte samarbeta, så jag satt halva kvällen och petade mig i mina röda ögon, alternativt stod inne på toan och surade. Halv två gav jag upp, då ögonen mer eller mindre brann av smärta. Tog en buss hem och överdoserade ögondroppar. Idag vaknade jag upp ganska pigg, och kände att ett lugnt skidpass skulle vara bra för själen. Det var det också, men inte för kroppen som någonstans där mitt i passet började säga ifrån. Jag åkte sorgset hem och har återigen insett att min kropp är långt ifrån hundra. Just nu hatar jag den faktiskt.
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: