Lisa Andersson

Men hjältar och hjältinnor stannar kvar.

Kategori: Om en dag

 
Är Lisa frisk nu? Svar nej.
Jag vet faktiskt inte vad jag är. Hoppet börjar sina och nu tänker jag lite mer realistiskt. Skidloppet på söndag känns väldigt oklart, även om jag känner mig okej då betyder det inte att jag faktiskt är frisk. Vilket jag bevisat nu ett antal gånger, genom att börja om sjukdomsförloppet gång på gång.
 
Det där loppet om en vecka som jag inte riktigt vågat tro på att jag ska kunna åka, det känns också numera ganska orimligt. Även om jag startar, så kommer jag veta hela tiden att det här är långt ifrån mitt bästa. Tävlingsmänniskan i mig kommer se det som en grym besvikelse, hur mycket jag än intalar mig att man kan åka bara för att det är kul. För två år sen hade jag tränat bra, gjort stora framsteg med skidåkningen med mina mått mätt, då blev jag brutalt magsjuk och starten i Tjejvasan som hade vart målet i några månader blev ju inte av. Jag tror inte att februari är min månad helt enkelt. Kan man ta bort den ur kalendern? 
 
Dricka te har numera blivit ett intresse, det gör att man för en stund glömmer bort att man är sjuk. Känns som att jag släpar runt på min nya stora mugg jämnt när jag är hemma. Tröstäta finchoklad är också ett hett tips mot allmänt dåliga dagar.
 
 
 
Kommentera inlägget här: