Obeskrivligt hett.
Sitter på tåget och svettas järnet. Det enda jag vill ha är glass! Men har iaf lyckats hälla i mig en liter vatten på tio minuter. Kan inte riktigt förstå att det är 25 maj!
Även denna helg bär det iväg uppåt i landet, och det blir de sista tävlingarna på ett tag. Det är lite mycket i skallen just nu, med skola och allt runtomkring. Men jag är fast besluten om att fixa det sista. Jag hoppas att dagarna kommer bli fina och att glädjen när jag väl får kartan i handen är tillbaka.
Shortsdag!
Det är helt galet varmt i Linkan och säkerligen i resten av Sverige med. Har dagen till ära shorts, äntligen! Utanför fönstret ligger folk ute på varenda minimal gräsplätt och solar. Själv sitter jag inne och gör det de flesta borde göra men inte pallar denna heta dag, nämligen pluggar. 20 minuter till bara, sen hoppas jag på god mat, glass och ett nice derby i Norrköping. Har hänt något allvarligt, jag ser framemot att kolla på fotboll!
Det ska gå vägen.
Ibland undrar man ju vad man pysslar med. Skrev tenta i morse i 4,5 timme och det mesta kändes bra, förutom en uppgift som jag satt och stirrade alldeles för länge på samtidigt som jag kliade mig i huvet. Den lilla uppgiften kommer göra att jag antingen klarar eller inte klarar med minsta möjliga marginal. Ska be till Gud varje dag i två veckor nu. Finns ungefär en miljard andra grejer jag hellre gör än skriver om envarren en gång till.
Semester från matten får jag inte förrän på torsdag, tragiskt nog fick jag bara en ledig lunch innan jag hamnade i skolan igen för att hetsa med nästa kurs och nästa tenta. Tur att man har en del att se fram emot! Kämpa, åtta dagar till!
18.00
Det kan bara bli bättre. Lägger dåligheterna åt sidan för en kväll och tänker ha det galet bra. Kom till slut på ett tåg som tog mig hemåt, och nu skiner solen och fina vänner väntar på mig. Som sagt, nu kan det bara bli bättre. Kram.
På fel plats.
Jag vete tusan vad jag gör här egentligen. Längtar mest bort, och dagens lopp var mer eller mindre katastrof. Det var helt enkelt inte kul. Benen är icke samarbetsvilliga heller. Inte mycket som flyter på alltså. Men tänkte göra ett nytt försök imorgon, och efter det ta lite semester från orientering.
Det har börjat bra!
10.01
Efter gårdagens dubbelpass gjorde det lite ont i kroppen i morse. Men krälade mig upp som vanligt och sov inte bort hela morgonen, utan spenderade den med lite matte istället. Nu borde jag egentligen redan sitta på cykeln mot skolan men är man tidsoptimist så är man. Jag är i vilket fall lycklig ända ut i tårna, för att det är fredag. Förhoppningsvis får jag besök i eftermiddag också! Tjing.
Allt är inte rosa tårtor.
Igår sa en man något klokt, eller han sa många kloka saker som fick mig att tänka till, men en mening som fastnade var Allt är inte rosa tårtor. Så sant. Livet kommer alltid leka med en. Få en på fötter, för att i nästa stund bara sparka undan dem igen.
Gårdagen var en skitdag rent ut sagt. Jag var trött, seg och alldeles för mycket oärlighet visade sig. Jag hatar det mer än något annat. Ja må uppfattas som okänslig, men jag skulla aldrig säga något jag inte kunde stå för. Och de som förtjänar mina känslor ska få dessa, inte en jävel till.
Bluuu.
Tjing. Noll motivation till att plugga och sitter istället och drömmer mig bort alldeles för mycket. Humöret växlar galet och tålamodet är obefintligt. Ge mig lite flyt. Och en kaka.
Och så var det över för i år.
Tiomilahelgen är över och jag har nu första lediga söndagen på länge att spendera med lite annat än orientering. Sprinten i fredags gick inge vidare, det gick lite för långsamt och för mycket fel, och jag har insett att det finns lite att jobba på när det gäller sprint. Men annars var det himla kul!
Höjdpunkten var ju ändå igår, det var då det viktiga skulle göras. 11 kilometer som jag nästintill var övertaggad på att få springa. Sofia inledde toppen på första, och sedan flöt det på bra tills det var min tur. Det var full fart från början och när jag stapplade i mål efter en väldigt illamående spurt ville jag mest gråta av lycka för att det var över, och för att jag endast bommat 20 sekunder. Det var sjukt länge sen det kändes så bra att gå i mål. Jag hade gjort mitt bästa. Och tyvärr finns det alltid folk som ska prata ner en, att jag inte är bäst i världen hoppas jag att de flesta vet, så jag tänker vara nöjd. Varför inte vara glad om det känns bra liksom?
Bjuder på några suddiga bilder som kanske förmedlar lite av det jag haft för mig.
Drottningen.
Sprint är riktigt inte min grej, men då är det ju himla tur att Sofia väger upp mina dåligheter. Hon krossade alla idag. Stolt Lisa. Nu ska vi förhoppningsvis sova, så att det kan bli nya stordåd imorgon. Tagga Tiomila!
Valborg och panik.
Stressen inför stundande tenta-p har redan infunnit sig. Känns sådär, och något som känns ännu värre är tanken på plugg och skola när solen skiner och termometern visar tvåsiffrigt. Jag vill träna, äta glass och njuta istället. Som igår, lite härlig orientering och sedan intervaller i en blöt mosse, kunde tusan inte vart bättre.
Valborg var också kalasbra. Åt en massa gott och blandade drinkar som aldrig förr.
Blås en kyss.
Denna fredag levererade lite bättre än gårdagen, och tur var väl det. Snart är det dags att säga godnatt, mätt och belåten efter laxlasagne och annat gott. Imorgon blir det att hoppa upp tidigt, och förhoppningsvis kötta på tävlingen som väntar.
Utmattad.
Finns inte ord att beskriva hur trött jag är på allt. Trött på att plugga, trött på att misslyckas, trött på att lyckas och sen ändå få höra att det inte dög.
Ny vecka.
Sippar på eftermiddagskaffet och njuter. Jag har fått tillbaka energin som igår kväll lös med sin frånvaro. Tävlingen igår tog lite halvt knäcken på mig, eller kanske var det helgen. Tävlandet var i vilket fall i stafettform och det gick lite halvdant för oss. Jag var dundertaggad, men sen när det väl var dags ville inte kroppen hjälpa till. Slet mig framåt, tur att man har viljan i såna lägen.
När kaffet är slut ska jag ta mitt pick och pack till gymmet och göra lite nytta. Kvällen blir troligtvis lång för då det vankas vårmöte. Ciao.
