Lisa Andersson

 

Jag har nu genomfört mitt första Tjejvasan, och det med en massa blandade intryck. Jag hade inte så stora förväntningar innan, bara att jag ville starta och försöka få en så bra tid som möjligt utifrån förutsättningarna. Men nu är jag ändå väldigt nöjd, igår var jag dock lite sur. Jag missade att få stå i första ledet med några tiotal sekunder men tänkte inte så mycket mer på det, antog att man hade samma chans på bra tid i andra. Men oj så fel jag hade.

Tyvärr var det en himla massa åkare som inte hörde hemma i ett tävlingsled och ännu mindre längst fram i ett. Första milen liknade mest ett slalomlopp när jag bytte spår var tionde sekund, och jag försökte att tänka positivt och inte lägga energi på att vara arg på alla stoppklossar. Men stressen över att jag inlett loppet med att gå två kilometer på skidorna satt kvar. Till slut kunde man börja åka lite mer som man ville och hitta ett flyt. De sista nio kilometrarna gick hur bra som helst, kändes som att jag kunde ha fortsatt staka ett tag till.

 

I mål åkte jag 10.59.37 enligt klockan vid målet och jag höll på att avlida av lättnad när jag insåg att det var precis under två timmar, trots allt strul i början. Så jag var överlycklig, och nöjd. Sen visade visst datorn att jag hade tre sekunder över två timmar, oklart hur det gick till. Sekunderna var inte på min sida i helgen, men en sak har jag lärt mig, och det är att aldrig mer stå i led två. Sitter ju här och är redan taggad för nästa skidlopp.