Det blev inte som jag tänkte.
Kategori: Om en dag
Då var det alltså dags igen. Tack kroppen, för att du är så snäll och samarbetsvillig. Benen har sakta men säkert blivit sig själva igen och kvällens natt-SM hade nog gått helt okej, om det inte vore för en dum hals och näsa. Jag har funderat och velat fram och tillbaka hela dagen. Sen den långa sjukdomsperioden i vintras (som egentligen inte tog slut för så länge sen) känner jag bara en sak, och det är att vila, inte riskera att bli sådär långvarigt sjuk igen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att vara väldigt less, det här var ju dålig tajming och framförallt ett steg tillbaka. Men när jag tänker ett steg längre får jag dåligt samvete, det här är en skitsak. Man får alltid nya chanser. Jag ska tänka och heja på de andra som springer, och hoppas att de får en trevlig sväng i skogen ikväll.
