If I don't live today, then I might be here tomorrow.
Kategori:
Igår var jag väldigt ledsen och besviken. Men framförallt helt utmattad. Jag slet mig runt 14,3 kilometer och hade fan ont överallt. Jag var nog inte helt frisk heller, men jag gav inte upp trots en massa missar och ökade på slutet, när egentligen benen och ryggen sa stopp. Jag lyckades till och med spurta om en, och grät en skvätt för att det vidriga var över, det var mentalt jobbigt igår. Fy fan. Nu låter det som att jag älskar mig själv och tycker att jag är helt fantastisk. Det gör jag inte, men jag måste försöka se lite positivt på det, trots att jag blir ledsen när jag tänker på allt. Jag vill alldeles för mycket för mitt eget bästa.
Efter årets alla SM blev det bästa resultatet i vilket fall två 12e-platser. Lång och ultralång. Det är bättre än förut, men jag kan inte sluta tänka på att jag haft så mycket mer att ge. Det är tortyr att tänka så.
Nu ska jag släppa alla jäkla mål och förväntningar.
