Tänk vad fel det ibland kan kännas. Och ändå kör man bara på. Kämpa. Ta sig igenom. Överleva. Ibland börjar man nästan tro på att det är så det ska vara. Att ingenting ska vara lätt.

Har varit en snuskigt oeffektiv dag, förutom tentan jag skrev i morse. Jag kan nog inte vara mittemelllan, antingen kör jag tills jag stupar eller så kör jag inte alls. Har även dragits med en trevlig träningsvärk i vänstra armen, pangandet i helgen satte visst sina spår. Sen kan ju mina obefintliga muskler i vänsterarmen också spela in. Men de är på gång, genomförde mina fem första armhävningar på tre månader härom dan. Hurra.